....å äntligen har jag fått ett namn!
Jag heter Emil å de betyder "vänlig"....nu är jag vaken allt mer å mer å följer med blicken å tittar mig nyfiket omkring för att lära känna mitt nya hem.

...en nöjd bäbis!

...mommo, farmor å farfar, faster m familj å igår Mari å Ellas kompis Emilia.

....från lillebrors faster med familj, en liten å stor bukett med "navelsträng" bandet som binder ihop buketterna.

P.S Erika, minns att du lärde mig förra gången att bandet fick inte klippas av :)

....i torsdags fick vi då äntligen åka hem. BB:s helpension i all ära men någon sömn fick man då inte på två dygn, en kombination av osköna sängar, en hungrig lillebror pga av att mjölken kom inte igång å inte minst nyopererad. Sen går de ju bara inte å sova eftersom man inte kan sluta titta på lilla snyggingen.

Storasyster kallar honom redan för "bebi" å klappar både mjukt å extra hårt om hon får tillfälle, gärna kastar lite saker oxå när mamma säger "nej" så visst är hon såklart sotis att jag nu ägnar mig åt honom. Trodde aldrig att de skulle vara såhär tufft rent känslomässigt att känna att man inte "räcker till" å sen att jag inte ens kan lyfta henne å trösta, krama osv pga operationen :( var inte alls förberedd på att just de skulle kännas så jobbigt, tror de är ett snäpp värre oxå eftersom de har vart vi två i princip dygnet runt dom senaste tjugo månaderna.

Känner att jag befinner mig i en blandning av ett lyckorus för vår fina lillebror, "tvåbarnschock", begränsad rent fysiskt, sömnbrist å sen lägg till en massa hormoner, amning...skulle aldrig klarat de utan mamsens heltidshjälp här! På måndag får vi besök av syrran med barnen, de blir extra kul för Ella å få busa med kusinerna i nästan en hel vecka.

Lillebror är då en sån himla go liten snuttis, som ni ser så gillar han redan napp å både flaska å amning är smaskens....visst är de bara ett för härligt ansiktsuttryck på första bilden? :)

....eftersom allt har gått bra så hoppas vi på hemfärd imorn, längtan efter den nyblivna storasystern är väldigt stor nu! Såhär länge har jag aldrig vart ifrån henne, fast de går ingen nöd på henne, hon har de så bra där hemma.

Trots att de inte är första barnet så är ju BB vistelse något nytt för oss, med tanke på allt som hände med Ella. Känns heeeelt fantastiskt att få en normal start. Är då så imponerad av all personal här! Verkligen superduktiga å trevliga! Sen bara å få helpension är ju superlyxigt! Kanske någon som är nyfiken på hur själva snittet gick? Jo såhär var de, vi fick första tiden så redan före kl 6 var de avfärd hemifrån igår. Väl framme på avdelningen fick vi rum å ta på oss fina kläder :) kände mig inte så nervös vid de laget men sen när vi gick in i operationsrummet å alla stod uppradade där, hjälp! Då började allt bli verkligt för mig å då kom även nervositeten, sen när dom fick sticka mig minst fyra gånger i ryggen innan de tillslut kom en narkosläkare som fick till de, då började jag nästan bryta ihop :( men efter de gick de snabbt, första skriket från bäbisen är ju bara något så himla känslosamt, men så galet overkligt att de bott en liten människa i magen som bara kommer ut sådär....

Jag har repat mig bra, visst är de ömt å ont men inte outhärdligt, likt förra gången å lillebror mår prima! Verkar vara en riktig snuttis :)

Tisdag den 23 juli, kl 8:52, 3855 g å 51 cm lång...