Direktlänk till inlägg 24 juli 2013
....eftersom allt har gått bra så hoppas vi på hemfärd imorn, längtan efter den nyblivna storasystern är väldigt stor nu! Såhär länge har jag aldrig vart ifrån henne, fast de går ingen nöd på henne, hon har de så bra där hemma.
Trots att de inte är första barnet så är ju BB vistelse något nytt för oss, med tanke på allt som hände med Ella. Känns heeeelt fantastiskt att få en normal start. Är då så imponerad av all personal här! Verkligen superduktiga å trevliga! Sen bara å få helpension är ju superlyxigt! Kanske någon som är nyfiken på hur själva snittet gick? Jo såhär var de, vi fick första tiden så redan före kl 6 var de avfärd hemifrån igår. Väl framme på avdelningen fick vi rum å ta på oss fina kläder :) kände mig inte så nervös vid de laget men sen när vi gick in i operationsrummet å alla stod uppradade där, hjälp! Då började allt bli verkligt för mig å då kom även nervositeten, sen när dom fick sticka mig minst fyra gånger i ryggen innan de tillslut kom en narkosläkare som fick till de, då började jag nästan bryta ihop :( men efter de gick de snabbt, första skriket från bäbisen är ju bara något så himla känslosamt, men så galet overkligt att de bott en liten människa i magen som bara kommer ut sådär....
Jag har repat mig bra, visst är de ömt å ont men inte outhärdligt, likt förra gången å lillebror mår prima! Verkar vara en riktig snuttis :)