Direktlänk till inlägg 27 juli 2013
....i torsdags fick vi då äntligen åka hem. BB:s helpension i all ära men någon sömn fick man då inte på två dygn, en kombination av osköna sängar, en hungrig lillebror pga av att mjölken kom inte igång å inte minst nyopererad. Sen går de ju bara inte å sova eftersom man inte kan sluta titta på lilla snyggingen.
Storasyster kallar honom redan för "bebi" å klappar både mjukt å extra hårt om hon får tillfälle, gärna kastar lite saker oxå när mamma säger "nej" så visst är hon såklart sotis att jag nu ägnar mig åt honom. Trodde aldrig att de skulle vara såhär tufft rent känslomässigt att känna att man inte "räcker till" å sen att jag inte ens kan lyfta henne å trösta, krama osv pga operationen :( var inte alls förberedd på att just de skulle kännas så jobbigt, tror de är ett snäpp värre oxå eftersom de har vart vi två i princip dygnet runt dom senaste tjugo månaderna.
Känner att jag befinner mig i en blandning av ett lyckorus för vår fina lillebror, "tvåbarnschock", begränsad rent fysiskt, sömnbrist å sen lägg till en massa hormoner, amning...skulle aldrig klarat de utan mamsens heltidshjälp här! På måndag får vi besök av syrran med barnen, de blir extra kul för Ella å få busa med kusinerna i nästan en hel vecka.
Lillebror är då en sån himla go liten snuttis, som ni ser så gillar han redan napp å både flaska å amning är smaskens....visst är de bara ett för härligt ansiktsuttryck på första bilden? :)